Får
Gutefåren kom till oss i oktober 2004 direkt från Lilla Karlsö. Sedan dess har två baggar köpts in från Karum på Öland. Flocken växer så sakteliga och var den övre gränsen går har vi inte bestämt än.
Roslagsfåren har i två omgångar köpts in från Ingelstad och ökar på så smått. Helst ser vi att flocken fördubblas, men gränsen är inte heller här bestämd.
Gutefåren och Roslagsfåren lever i två skilda flockar. Endast baggarna går tillsammans under sommarhalvåret. De båda raserna är väldigt olika både till sätt och utseende. Gutefåren har alltid horn, både tackor och baggar, deras färg innefattar hela gråskalan inklusive svart och nästan vitt, rent vitt finns inte på gutefår. De kan dessutom vara skäckiga. Lammullen kan vara otroligt mjuk, medan de äldre djuren får kraftigare ullfällar med rejäla täckhår. Baggarna får dessutom manhår runt nacken och bogen. Separerar man underull från täckhår är ullen även hos vuxna gutefår otroligt mjuk. Ullen kan användas till stickning, vävning och tovning. De är ganska högbenta med långsträckta kroppar. Till sättet är Gutarna väldigt lugna och självsäkra, vilket troligen beror på att de under årtusendena på Gotland inte varit utsatta för de stora rovdjuren. De är däremot otroligt duktiga på att ta hand om sina lamm och skydda dem om räv eller fåglar finns i närheten.
Gutefåren betar helst på mer öppna marker och ogillar skogsbeten. De vill ha fri sikt och detta gäller även då de idisslar. De har heller ingen extrem flockkänsla utan kan gå i små grupper eller själva med sina lamm. Detta varierar dock med årstiden.
Roslagsfåren som härstammar från Upplands området, är mindre, mer kortbenta och kompakta i kroppen. Tackorna är kulliga och baggarna har oftast horn. De har en otroligt kraftig ullfäll med tydliga täckhår och tjock underull. Ullen kan bli otroligt lång och är användbar till hantverk. Dock inte alltid så lätt tovad.
Roslagsfåren är ofta vita, men svarta förekommer också, då oftast med vita tecken. Dessutom föds en del skäckiga.
De har en otrolig flocksamhörighet och blir väldigt oroliga när man delar flocken. De är lättflyktiga och vill ha trygga platser att vila på, såsom en tät gran, ett buskage eller en liten hydda. Roslagsfåren är väldigt tysta och röjer inte gärna var de befinner sig, vilket tyder på en längre utveckling i rovdjursmiljö.
De är otroligt duktiga betesdjur och betar duktigt örter och sly. Roslagsfår är små i maten.
